Idag går vi in i vecka 12 (11 + 0). Tiden går väldigt fort just nu, vilket är ganska skönt. Vill just nu bara komma förbi dom värsta veckorna och längtar till KUB så jag vet att det är okej med liten där inne. 1,5 vecka kvar, sen vet vi..

Mår fortfarande värst på kvällarna med åksjuke-illamående och halsbränna. Tröttheten är inte heller så kul och känner mig som en jättedålig sambo och mamma. Skillnaden mellan att vara gravid första och andra gången är ju att du andra gången inte "får" vila lika mycket eftersom det finns redan ett barn som behöver kärlek och uppmärksamhet. Jag får verkligen bita ihop tålamodet just nu.

Känner mig svullen om magen men inte gravid-tjock. Mest bara plufsig och småfet. Men vet ju från förra graviditeten att bebismagen kom ganska sent och att jag aldrig blev sådär jättestor så väntar med spänning på hur det blir denna gång. Tror inte att jag känner livmoderkanten än heller, men är osäker. Tycker däremot att det känns lite som att jag får sammandragningar ibland, speciellt när jag ligger ner på kvällen. Men är lite osäker på det också.

Denna gång kommer jag nog inte gå ut med graviditeten på Instagram eller Facebook över huvud taget. Kommer att dokummentera i bloggen (den vanliga) och där kommer jag gå ut med det efter RUL. :)

I måndags var jag och lämnade blodprov inför KUB, som jag fått tid till den 2 december. Lämnade också övriga prover och allting visade på normalt. Det enda som anmärktes på var järnvärdet så nu ska jag börja äta järntabletter. Får se hur det går då min mage redan är halvt förstoppad..

Annars flyter graviditeten på. Mår mer illa än under förra graviditeten och kan bli yr till och från. Brösten är enorma (Dolly Parton, släng dig i väggen) och ibland är det svårt att hitta mat jag är sugen på. Trött är jag konstant och att komma upp på mornarna är inte det lättaste. Tålamodet är väl inte heller det bästa, inte heller motivationen att göra saker.

Har berättat för några på jobbet och även sambons pappa vet. Resten får nog veta efter KUB. :)

Är i vecka 11 nu (10 + 4).

Inatt hade jag en jätteverklig dröm att jag födde en pojke. Det är lite intressant det där. När jag väntade dottern kände jag på mig att det var en tjej väldigt tidigt. I mitt huvud var bebisen "hon" från det att jag fick reda på graviditeten. En gång drömde jag att vi var på rutinultraljudet och fick reda på att det var en pojke. Jag trodde verkligen inte på det och sa hela tiden att "vi får vänta och se på ultraljudet i verkligheten". En annan gång drömde jag att jag födde och barnmorskan sa att det var en pojke. Jag trodde inte på henne och när jag kollade själv var det en flicka.

Denna gång har jag inga jättestarka känningar. Det lutar nog mest åt pojke men är osäker. Blir spännande att se vad det blir. :)

Det känns som att jag mår mer och mer illa för varje dag som går. Lite som att vara konstant åksjuk. Än har jag inte spytt och hoppas att det förblir så. Värst är det på eftermiddagarna och kvällarna. Det är svårt att hitta mat som jag är sugen på, vilket är lite småjobbigt. Och denna trötthet, jösses..

Vecka 7 + 4 idag.

Imorse kände jag mig för första gången yr och illamående på tåget på väg till jobbet. Kommer ihåg att jag gjorde det när jag väntade dottern också men inte att det började så här tidigt..

Enligt Gravid och baby går jag in i vecka 7 idag (6+0).

Illamåendet börjar komma krypandes, eller det är mest en obehagkänsla. Värst är det på mornarna och förmiddagarna. Men det har börjat dyka upp lite då och då. Har svårt att hitta maträtter som jag är sugen på. Idag ska vi äta falukorv och jag mår illa bara jag tänker på det. Får kanske hålla mig till morötter och knäckebröd.

Enligt NC är jag i vecka 5+4 idag medan appen Gravid och baby säger att jag är i vecka 5+6.

Då är det konstaterat att vi väntar barn nummer två. Eller det har varit konstaterat en vecka nu. Om allt går som det ska kommer bebisen antagligen lagom till Midsommar, ca 17 juni.

Det är blandade känslor då detta inte var planerat. Vi skulle ju flytta först.. Dessutom har vi inte känt oss ett dugg sugna på ett till barn just nu. Vår gemensamma dotter är 3 år och inne i en rätt jobbig trotsålder. Sambon har även en dotter sen tidigare som är i övre tonåren så vi har ju fullt upp.

Första reaktionen när jag såg det där plusset på stickan var nog mest "faaan". Nu har det lugnat ner sig lite men jag skulle ljuga om jag sa att jag är sprudlande glad.. Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig men det behöver ju inte bli dåligt för det.

Symtom jag har hittills (är i vecka 5+2) är väldigt ömma bröstvårtor, svagt illamående ibland, dålig hy, molvärk i tjejmagen till och från, törstig och väldigt trött. Idag kände jag mig extra sugen på morötter och bubbelvatten.

Jag kommer att vara anonym på denna blogg och när vi sedan går ut med graviditeten kommer jag hoppa tillbaka till min vanliga blogg.