Idag berättade jag för blivande mormor att hon inte bara kommer bli farmor nästa år utan även mormor igen. Det var en väldigt glad mormor. :)

Jag blev ju framflyttad två dagar på KUB så denna magbild är tagen igår, i vecka 13 + 3. Vissa dagar känns magen jättesvullen medan vissa dagar känner jag mig inte ens gravid. Längtar tills den riktiga gravidmagen kommer fram.

Igår satte jag på mig ett par gravidbyxor som jag hade när jag väntade dottern. Så sköna !

Idag var det KUB-ultraljud och gissa om jag var nervös innan. Mest orolig var jag om bebisen levde eller inte. Tänkte inte så mycket på själva riskberäkningen. Jag var iväg utan sambon då dagis var stängt och vi hade ingen barnvakt.

Det första jag såg när hon slog på skärmen var en bebis som rörde på sig. Den känslan var helt fantastisk. Allting såg bra ut och riskberäkningen hamnade på 1:8711 vilket jag är nöjd med. Det är en väldigt liten risk och egentligen är jag inte så orolig över att vi ska få barn med kromosomavikelser. Med dottern gjorde vi inte ens KUB.

Nu känns allting så mycket bättre. :)

För en liten stund sen tyckte jag att det kom en liten svag buff från bebisen i magen. Är såklart inte säker men det kändes verkligen så. När jag väntade dottern kände jag den första buffen i vecka 15+1 (om jag inte minns fel) och jag har hört att man kan känna tidigare med andra barnet. Kändes lite likadant som med dottern fast svagare. Har ju känt som en kliande känsla då och då runt livmodertrakten. Kanske det också har varit bebis som sprattlat runt ? Som sagt, svårt att veta.

Idag går jag in i vecka 13 (12 + 0) och den största missfallsrisken är över. Ska bli spännande att få se bebis på fredag. Hoppas bara att allt ser bra ut.

Så här ser magen ut nu, bara pluffsig.. ;)

Idag går vi in i vecka 12 (11 + 0). Tiden går väldigt fort just nu, vilket är ganska skönt. Vill just nu bara komma förbi dom värsta veckorna och längtar till KUB så jag vet att det är okej med liten där inne. 1,5 vecka kvar, sen vet vi..

Mår fortfarande värst på kvällarna med åksjuke-illamående och halsbränna. Tröttheten är inte heller så kul och känner mig som en jättedålig sambo och mamma. Skillnaden mellan att vara gravid första och andra gången är ju att du andra gången inte "får" vila lika mycket eftersom det finns redan ett barn som behöver kärlek och uppmärksamhet. Jag får verkligen bita ihop tålamodet just nu.

Känner mig svullen om magen men inte gravid-tjock. Mest bara plufsig och småfet. Men vet ju från förra graviditeten att bebismagen kom ganska sent och att jag aldrig blev sådär jättestor så väntar med spänning på hur det blir denna gång. Tror inte att jag känner livmoderkanten än heller, men är osäker. Tycker däremot att det känns lite som att jag får sammandragningar ibland, speciellt när jag ligger ner på kvällen. Men är lite osäker på det också.

Denna gång kommer jag nog inte gå ut med graviditeten på Instagram eller Facebook över huvud taget. Kommer att dokummentera i bloggen (den vanliga) och där kommer jag gå ut med det efter RUL. :)

I måndags var jag och lämnade blodprov inför KUB, som jag fått tid till den 2 december. Lämnade också övriga prover och allting visade på normalt. Det enda som anmärktes på var järnvärdet så nu ska jag börja äta järntabletter. Får se hur det går då min mage redan är halvt förstoppad..

Annars flyter graviditeten på. Mår mer illa än under förra graviditeten och kan bli yr till och från. Brösten är enorma (Dolly Parton, släng dig i väggen) och ibland är det svårt att hitta mat jag är sugen på. Trött är jag konstant och att komma upp på mornarna är inte det lättaste. Tålamodet är väl inte heller det bästa, inte heller motivationen att göra saker.

Har berättat för några på jobbet och även sambons pappa vet. Resten får nog veta efter KUB. :)

Är i vecka 11 nu (10 + 4).